Hur kan ökad konkurrens vara ett vänsterkrav?
Klaga gärna på Ica men av rätt anledning
Det säger något om hur framgångsrik den kapitalistiska ideologin är när de partier som sägs vara vänster för fram ”ökad konkurrens” som svaret på matpriskrisen. I en namninsamling kräver Socialdemokraterna just det på livsmedelsmarknaden, att det ska bli lättare att öppna nya butiker samt varningstrianglar på förpackningar som minskat i storlek. Vänsterpartiets förslag har samma fokus.
Visst kan det vara stötande att Ica har halva livsmedelsförsäljningen och att resten domineras av Axfood och Coop. Men det finns inget stöd för att bristande konkurrens skulle vara en orsak till de höga livsmedelspriserna. Trots alla skriverier om Icas miljardvinster är marginalerna i alla led i livsmedelskedjan mycket låga jämfört med andra branscher. Ica-gruppen gjorde fyra miljarder i vinst på 148 miljarder i omsättning 2023 medan Axfood gjorde två miljarders vinst på 80 miljarders omsättning. Astra Zeneca gjorde samtidigt en vinst på 71 miljarder av en omsättning på 192 miljarder. Var är ropen på bojkott av läkemedelsjättarna?
Livsmedelspriserna har också gått upp ungefär lika mycket i andra EU-länder som i Sverige trots att många av dem har betydligt fler aktörer på marknaden. Prisökningarna har flera orsaker, de flesta utom svenska politikers rådighet.
Koncentrationen i livsmedelshandeln och livsmedelsindustrin är i själva verket ett resultat av just konkurrens. Fristående handlare och småskalig livsmedelsindustri har slagits ut eller köpts upp på samma sätt som sker i alla andra branscher. Jordbruket är inne på samma spår där de allt större gårdarna konkurrerar ut de små. Det är heller ingen brist på butiker i Sverige, problemet är att de finns på samma ställen, medan de små butikerna på landsbygden och i mindre bostadsområden kämpar mot konkurrensen från städernas externhandel. Utvecklingen följer helt och hållet den marknadsekonomiska logiken.
Det finns många faktorer som gör att vi kommer att få betala ännu mer för maten i framtiden. Maten skulle redan idag vara väldigt mycket dyrare om alla externa kostnader för den fanns med i priset. Åtgärder för att skydda miljön, minska klimatpåverkan och samtidigt klimatanpassa, förbättra djurskydd samt minska sårbarheten i livsmedelskedjan kommer att kosta avsevärt, både i Sverige och i andra länder. Konstgödsel har redan blivit dyrare genom utsläppshandel och sanktioner mot Ryssland. Man kan också använda fossilfri konstgödsel, vilken är ungefär dubbelt så dyr. EU:s utsläppshandel kommer från 2027 att inkludera transporter och arbetsmaskiner (som traktorer och skördetröskor), vilket kommer att öka kostnaderna i livsmedelskedjan.
De som arbetar i livsmedelskedjan har sämre löner och arbetsvillkor än i de flesta andra branscher, så om vi vill förbättra för dessa arbetare kommer det också att påverka matpriserna.
Kraven på ökad konkurrens bygger på en bristfällig analys och på en nyliberal verklighetsbeskrivning. Kraven understödjer också synen att mat är som vilken produkt som helst. Men mat är ett grundläggande mänskligt behov och en bärare av kultur och mening. Mat kan ses som en del av kroppen och samtidigt det som mest påtagligt binder oss till naturen. Jordbruket är också det främsta sätt som vi interagerar med resten av det levande på.
Rätten till mat är dessutom en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, och vilka mänskliga rättigheter regleras bäst via konkurrens på marknaden?
Istället för nyliberala slagord borde vänstern välkomna och driva på för att de som arbetar med vår mat får bättre villkor, att djuren får det bättre, att bonden kan ta mer hänsyn till biologisk mångfald, att användningen av bekämpningsmedel minimeras eller avvecklas, att hela kedjan blir fossilfri och att sårbarheten minskar. Det har ett pris. Samtidigt ska givetvis alla människor i Sverige kunna lägga sig mätta och utan att oroa sig för att kunna sätta mat på bordet i morgon. Men det är en social fråga som inte kan lösas genom matpriserna.