Livsmedelsstrategins matmål-del 2

Importen av mejeriprodukter har ökat med 873 procent sedan 1995, bara var fjärde ost är svensk.

Detta är de andra artikeln i en serie där jag granskar de föreslagna målen för svensk livsmedelsproduktion i den uppdaterade livsmedelsstrategin. Även om strategin inte fastställer några mål så ger den ett medskick till Jordbruksverket genom denna formulering:

“Som exempel har nämnts en marknadsandel för kött och mjölkekvivalenter på 80 procent och spannmål 150 procent. Vidare att marknadsandelen för gröna proteiner bör vara 100 procent och avseende sjömat en produktionsökning med 80 procent.”

I den första artikeln tittade jag på kött. I denna diskuterar jag mjölk. Jag använder två begrepp här: ”försörjningsförmåga” vilket motsvarar det som regeringen kallar för marknadsandel. Det definieras som den svenska produktionens storlek i förhållande till konsumtionen. ”Svensk andel” anger andelen svenskt av det som säljs på marknaden. När svenska produkter exporteras, vilket de i princip alltid gör, kommer den svenska andelen vara lägre än försörjningsförmågan.*

Mjölkekvivalenter Mjölk används till så många olika produkter. I dagsläget är det en mindre del som används som konsumtionsmjölk, och inte ens den är ju ”mjölk” som den kommer från kon utan fetthalten har justerats till olika nivåer, vara alla utom lantmjölk är lägre än den ursprungliga. Det betyder att den mjölk som köps som mjölk också har producerat grädde eller smör + kärnmjölk. När man gör ost går det åt i storleksordningen 10 liter mjölk för att göra 1 kg ost. Men det är ett grovt genomsnitt och skiljer sig åt mellan osttyper. En del ost är också betydligt magrare än det man får från mjölken vilket betyder att man tagit grädde från ystmjölken. Ett fåtal ostar är också så feta att man istället satt till mjölk. Man försöker täcka in detta i begreppet mjölkekvivalenter. Mjölkekvivalenter räknas ut med en koefficient på 6,57 för smör, 3,58 för ost, 7,57 för skummjölkspulver, 7,56 för helmjölkspulver, 7,48 för vassle och 0,85 för färska mejeriprodukter.

Importen ökade 873 procent 1995-2024

Stadigt fallande försörjningsförmåga och svensk andel. Vid EU inträdet hade Sverige över 110 procents försörjningsförmåga på mjölk och av de mejerivaror som såldes i Sverige var nio tiondelar svenska. 2024 hade försörjningsförmågan fallit till 71 procent och den svenska andelen var endast 45 procent. Detta är ett resultat av att mjölkproduktionen minskat med 25 procent, totalkonsumtionen har ökat med 37 procent, importen med hela 873 procent medan exporten ökat med 77 procent. Befolkningen ökade samtidigt med 20 procent så konsumtionen per capita ökade med 15 procent.

Ungefär en femtedel av den svenska mjölkproduktionen blir till mjölkpulver som i huvudsak exporteras. Mjölkpulver går samtidigt att lagra och det är uppenbart från statistiken att lagerhållningen ställer till det i data och kan orsaka stora fluktuationer i statistiken mellan åren. Över längre tid jämnar det dock ut sig.

De stora förändringarna i försörjningsförmåga och svensk andel på marknaden är för ost och smör. Det stora överskottet på mjölk som Sverige hade vid EU-inträdet exporterades i stor utsträckning som smör. Svenskarnas egen smörkonsumtion hade nått bottennivåer på ungefär 1 kg, jämfört med 10 kg 1960.** Idag ligger den på ungefär 3 kg. Ostkonsumtionen har ökat 3 gånger sedan 1960 samtidigt som den svenska produktionen har minskat. Idag är inte ens en fjärdedel av osten som säljs i Sverige svensk.

I relation till de antydda målen är situationen för mjölkproduktionen nästan exakt densamma som för kött, dvs försörjningsförmågan är 71 procent istället för målsättningen på 80 procent. Man kan tycka att målsättningen för mjölkproduktionen är mycket modest med tanke på den historiska potentialen i mjölkproduktionen.

Att andelen svenskt på marknaden är så lågt får nog anses vara ett misslyckande för dem svenska mejeribranschen, det gäller framför allt den mycket stora importen av ost. Man får dock vara medveten om att en relativt stor del av ostimporten och mjölkpulverexporten görs av den dominerande aktören Arla. Industriell logik inom koncernen ligger därför bakom dessa flöden och inte den svenska mjölkböndernas konkurrenskraft i sig.

Att Sverige har en hög kapacitet i produktionen av mjölkpulver kan, med en välvillig ansats, ses som värdefullt ur beredskapssynpunkt. Mjölkpulver är trots allt lätt att lagra och distribuera. Den kraftiga koncentrationen av både mjölkgårdar och mejerier gör distribution av färsk mjölk mycket svår att klara i en krissituation. Mjölkpulver är också ett utmärkt protein- och fettkomplement i den helt spannmålsdominerade kriskost som Jordbruksverket planerar för.

I nästa artikel skall jag titta på försörjningsförmågan för spannmål.

---

* Begreppet marknadsandel kan lätt missförstås. De flesta torde tro att det betyder andelen svenskt av det som säljs. Men som begreppet har använts av myndigheterna i Sverige har det betytt volymen av den svenska produktionen i förhållande till den svenska konsumtionen, dvs även den svenska produktion som exporterats har ansetts vara en del av ”marknadsandel”. Mig veterligen är det en tämligen unik användning av begreppet. Regeringen verkar inte ha noterat att Jordbruksverket nyligen har bytt terminologi och har övergivit termen marknadsandel till förmån för ”försörjningsförmåga”, även om man menar samma sak som tidigare. I princip betyder det handelsbalans där värden över 100 procent betyder att vi producerar mer än vi konsumerar och värden under 100 procent att vi producerar mindre.*

Om du vill läsa mer om Sveriges importberoende och de olika sätten att räkna, försöker jag bena ut det i detta inlägg: https://tradgardenjorden.substack.com/p/varannan-tugga-ar-importerad-vad

** Det vore en intressant sak att studera hur det kom sig att svenskarna konsumerade så litet smör vid denna tidpunkt, var det av någon sorts industriell logik hos mejerierna, eller var det ett resultat av margarinindustrin eller Livsmedelsverkets varningar för mättat fett.