Trädgården Jordens veckodrev #10

Om koldioxidsugning, EU:s gröna giv, återvinning, betesrätt, koskitsteknik, hampa, älgars kost och livsmedelsstrategin

Om koldioxidsugning, EU:s gröna giv, återvinning, betesrätt, koskitsteknik, hampa, älgars kost och livsmedelsstrategin berättar vi i veckans drev.

Koldioxidsug suger

Med stor fanfar invigde företaget Climeworks en anläggning för att suga upp och lagra in koldioxid från atmosfären, så kallad Direct Air Capture, på Island 2021. På frågan om det inte är bäst att minska utsläppen sade då deras marknadschef att koldioxidinfångning ”på många sätt ett billigare och snabbare sätt att ta bort utsläppen”, till Aktuell Hållbarhet. Nu visar en granskning av Heimildin att företagets koldioxidsug inte ens fångar in lika mycket som deras egen verksamhet släpper ut. År 2017 sade företaget att de skulle kunna fånga in en procent av alla världens årliga utsläpp, dvs 400 miljoner ton. I verkligheten har man inte fånget ens ett tusen ton något år. Kostnaden är ungefär 10 gånger högre än den beräknade, cirka 10 000 kronor per ton och företaget gör stora förluster.

Visst får man räkna med bakslag för ny teknik, men det krävs inte så mycket insikt i grundläggande fysik och kemi för att förstå att koldioxidinfångning inte skulle flyga. Det är bara en av en lång rad av ”lovande” ny teknik som är hoppium för en kultur som inte vill ändra sin ohållbara grund.

Säg inte G-ordet

Från att ha varit det centrala begreppet inom EU-politiken får Green Deal numera stå tillbaks till förmån för konkurrenskraft, säkerhet och andra nya prioriteringar. I en rapport från EU-parlamentet om vatten skrubbades alla referenser till Green Deal bort, enligt uppgifter i Politico, på grund av krav från kommissionsorfördande Ursula van der Leyens egen partigrupp, EPP. Källa: Politico. Inte bara på EU-nivå är det motigt för den gröna dealen, utan också vad gäller medlemsländernas implementering. Läs mer på Stockholm Environmental Insitutes Green Deal Tracker.

Återvinning ökar men räcker inte alls till

Trots att den absoluta mängden återvunnet material ökade så ökar utvinningen av jungfruligt material snabbare, i stora drag i takt med tillväxten i den globala ekonomin. Endast 6,9 procent av de material som används i den globala ekonomin är återvunna, vilket är 2,2 procentenheter mindre än 2015 enligt en rapport från Circle Economy Foundation. För folk i allmänhet är det hushållens återvinning som står i fokus, men hushållens förbrukning och återvinning är relativt liten i sammanhanget.

Det är bra att man bevakar detta, men det är något tveksamt att diskutera ”materialåtervinning” i en så grov kategori som ton där man innefattar, metaller, grödor, olja och sten. Vår mat och djurens foder kan ju aldrig återvinnas. Sand, kalk lera och sten utgör hälften av den totala materialutvinningen, i huvudsak för vägar, byggnader och annan infrastuktur. Utvinningen av dessa ger stor lokal miljöpåverkan och sand är numera en global bristvara som skeppas över haven så det är inte problemfritt. Men det är kanske ändå i ett annat härad än utvinning av metaller och tillverkningen av plast mm från fossila bränslen. En aspekt av återvinning som man talar för litet om är att den snabba teknikutvecklingen gör det svårt att bygga upp system för återvinning och ännu mer för återbruk. När TV gick från tjock TV till platt dito blev enorma mängder TV apparater strandade. Med den snabba utvecklingen av batteriteknik finns risken att ingen kommer vilja återvinna dagens batterier om morgondagens bygger på andra element än lithium.

Betesrätten kan (kanske) få stöd

Ett av de vanligaste argumenten för varför Sverige skall ta bort betesrätten för mjölkkorna är att EU:s regler inte medger stöd för att uppfylla lagkrav. Om man tar bort kravet skulle det öppna för att den svenska staten skulle kunna stödja kornas bete är logiken. Detta argument försvagas nu av att EU kommissionen öppnar för att tillåta stöd för att kompensera lantbrukare när nationell lagstiftning ställer högre krav än EU. Källa: EU.

Det är tveksamt om de som vill ha bort betesrätten (som de kallar betestvång) verkligen är glada för detta eftersom de som driver frågan i första hand vill få bort betesrätten och inte att de skall få stöd för bete. Med tanke på att man argumenterar för att det inte är bra eller nödvändigt att kor skall få beta är det ju också sannolikt att de kommer att motsätta sig att de jordbruksstöd som det redan är strid om kommer att omdirigeras till betesstöd för korna. 

Hade regeringen och lantbruksbranschen varit litet kreativ hade man redan utformat ett stöd för mark som betas av mjölkkor, om man verkligen hade velat. 

I det litet större perspektivet: Det är bra att EU öppnar upp för dessa typer av stöd och det fortsätter processen att åternationalisera jordbrukspolitiken som redan har startat. Denna process förstärks av att EU har andra prioriteringar nu och att budgeten för jordbruksstöden säkert kommer att minska i framtiden.

Koskitspapper

Anthropocene magazine rapporterar om lovande forskning för att tillverka cellulosa av kogödsel. Det är ett forskarlag i Storbritannien som lyckats med bedriften att få fram några petriskålar med nanocellulosafiber från kogödsel med insats av ett fleratal kemikalier. Detta rapporterar de i artikeln Harnessing cow manure waste for nanocellulose extraction and sustainable small-structure manufacturing, publicerad i Journal of Cleaner Production. Enligt Anthropocene magazine utgör kogödsel ett miljöfarligt avfall av enorma proportioner och denna process skulle på något sätt lösa ett avfallsproblem.

Ibland vet man inte om man skall skratta, skrika eller gråta. Korna äter ju en del cellulosa redan och man har till och med tillverkat foder av trä som nödfoder till kor under andra världskriget. Föreställningen att kogödsel är miljöfarligt avfall bygger möjligtvis på situationen i amerikanska feed lots. I huvudelen av världen är kogödsel en värdefull resurs, främst som växtnäring till jordar, men också som bränsle och byggnadsmaterial. Intressant nog fanns det ingen uppgift alls i forskningsartikeln om hur man skulle ta hand om näringsämnena i kogödseln. Om man nu ser dem som ett miljöproblem är det svårt att förstå hur man kan utveckla en ny teknik som inte tar hand om det problemet. Det är svårt att förstå vad som driver forskarna som utvecklar den här metoden, men det är helt obegripligt varför Anthropocene magazine lyfter detta. De påstår att de bevakar ”state-of-the-art climate solutions” men det finns inga fördelar för klimatet eller miljön med att göra toapapper av koskit.

När hampan brinner

Hampa presenteras ibland som en mirakelgröda. Det finska företaget Hemka Fiber kontrakterade förra året ett antal odlare i Finland att odla hampa på sammanlagt 1500 hektar. Företaget skulle skörda hampan och vidareförädla den. Men hampan blev aldrig skördad och många odlare bränner nu upp den på fälten för att kunna så någon annan gröda. Rapporterar ATL.

Jag har absolut inget emot hampaodling, det är en intressant gröda med flera användningsområden. Men det är litet trist att den har marknadsfört som en mirakelgröda som kan användas till allt och som bara har fördelar. Lika litet som det finns några mirakelmetoder i jordbruket finns det mirakelgrödor eller djur. Allt har fördelar och nackdelar. ”Nya” grödor är alltid mer riskabla. Nu är förvisso inte hampa alls ny, men under svenska förhållanden är den återuppstådd. Mossagården i Skåne tillhör de få som har lyckats med sina hampaprodukter.

Älgar väljer vide

Forskning vid lantbruksuniversitetet visar att älgar anpassar sitt intag av protein, sockerarter och fetter för att matcha den näringsprofil som finns hos videväxter som till exempel sälg. Om det inte fanns videväxter i närheten åt älgarna i stället en blandning av andra växter för att hålla sig nära sitt näringsmål. Kosten dominerades av lövträdsbete som björk och pil (71 %). Videväxter som sälg valdes i hög grad ut och utgjorde 51% av den genomsnittliga dieten. Källa: SLU.

Går Livsmedelsstrategins mål ihop?

Jag skriver i en debattartikel i ATL att ingen verkar ha räknat på vad de mål för svensk marknadsandel som nämns i den uppdaterade livsmedelsstrategin skulle innebära på marken. Det skulle krävas mer än 400 000 hektar åker och 50 000 hektar betesmark till för att uppfylla målen. Men det finns inget i strategin som diskuterar hur detta skall kunna genomföras.

Veckodrevet är snabba nyheter om mat, jordbruk, miljö. Jag väljer ofta ut nyheter som kanske inte nått löpsedlarna eller som har misstolkats i media.

Ofta lägger jag till en kort kommentar från mig, som markeras så här.

(O)ansvarig utgivare: Gunnar Rundgren