Trädgården Jordens veckodrev #12

Om pollinering, skogsaffärer, skogspolitik, utebliven tillväxt, pesticider i tamponger och upprustningens klimateffekter berättar vi i veckans drev.

Vilda pollinerare är viktiga – men kan konkurreras ut av tambin

Åttifem procent av de vilda växterna och 70 procent av de odlade är beroende av pollinering. På grund av klimatförändringar, förlorade habitat och intensifiering av jordbruket faller antalet pollinerare av olika slag. Detta påverkar både vilda och odlade växter. Den slutsatsen görs i en meta-analys publicerad i Nature Ecology & Evolution. All pollinering är heller inte likvärdig utan olika pollinatorer är olika effektiva i att pollinera olika växter och arterna skiljer sig också åt i vilka blommor de besöker och hur ofta vilket påverkar pollineringens påverkan på mångfalden. Enligt annan forskning finns det också risk att tambin konkurrerar ut vilda pollinerare, vilket givetvis förvärrar situationen.

Det stora behovet av tambin som pollinerare uppstår av ett storskaligt ensidigt jordbruk. Detta jordbruk är i sig är ett hot mot många av de vilda pollinerarna och gör grödorna alltmer beroende av tambin – en klassisk ond cirkel. Att tambina i sin tur också kan konkurrera ut de vilda pollinerarna gör ju inte saken bättre. Det hela visar också hur åtgärder vi gör att för fixa problem vi själva skapat ofta kan göra problemen värre eller leda till nya problem.

Stor skogsaffär

Att skogens olika värden och kommersiella användningsområden röner ökat intresse reflekteras av att Soyagruppen (som inte handlar med soja alls efter vad jag kan förstå) i en jätteaffär har köpt mer än 12 procent av skogsjätten Stora Ensos skogsinnehav, 175 000 hektar . I ett pressmedelande betonas att affären öppnar möjligheter för hållbara lösningar inom ”biobränsle, kolinlagring, vindkraft och biologisk mångfald”. Källa: pressmeddelande från Soyakoncernen.

Det är intressant att denna storaffär inte verkar ha rapporterats i media i någon större utsträckning. Köpet tyder på att de kommersiella intressena i annat än virke från skogsmark ökar. ”Hållbara lösningar” betyder givetvis goda affärsmöjligheter på bolagsspråk.

Skogspolitik i vägskäl?

Flera utredningar pågår om skogsbruket. Utöver de svenska utredningarna finns också EU:s LULUCF-förordning (som handlar om kolbalansen i jord och skog), naturrestaureringsförordning med flera att förhålla sig till. Ett antal rättsfall om begränsningar av skogsbruk av miljöskäl (främst artskydd) har givit olika utslag både i hur avverkning begränsats och i vilken ersättning, om någon, som skall gå till skogsägaren. Osäkerheten är stor både hos markägare och den ansvariga myndigheten. Skogsstyrelsens generaldirektör, Heman Sundqvist, lyfter i ledaren i Skogseko #2 att risken är stor att skogsägare medvetet kommer att motverka uppkomsten av naturvärden i skogen för att inte riskera avverkningsförbud. ”Om dagens otydlighet tillåts fortsätta kommer konsekvenserna för biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet att på sikt bli mycket negativa”.

I den årliga utvärderingen av miljömålet Levande skogar konstaterar också Skogsstyrelsen att utvecklingen är negativ. Man skriver bland annat att det saknas tillräckliga åtgärder och resurser för att möta de ekologiska behoven som krävs för att bevara biologisk mångfald och stoppa förlusten av viktiga livsmiljöer i skogslandskapet, och att det saknas tillräckliga resurser för ersättning till skogsägare som vill skydda sin skog.

Den förra stora skogsutredningen som kom 2020 hade knappt presenterats innen nya utredningar tillsattes, men det verkar svårt att nå fram till en situation som gör alla nöjda. Det beror nog på att det helt enkelt inte går att göra alla nöjda och att det kan kosta hundratals miljarder att ersätta markägare för de begränsningar som artskydd, ökad kolbindning i skog, återvätning av torvmarker och andra restaureringsåtgärder innebär. Konflikterna i skogen tydliggör motsättningar som finns i hela vårt ekonomiska system.

Har tillväxten peakat?

Allt fler indikatorer pekar på att den unika perioden av ekonomisk tillväxt faktiskt närmar sig sitt slut. Gail Tverberg förutspår i The Infinite World att världsekonomin kommer att krympa på grund av begränsningar i energitillförseln och en ohållbar skuldsättning, ”I predict that the world economy will shrink in the next 10 years. I think that this is bound to happen because of energy and debt limits the world economy is hitting.”

En relativt liknande analys gör Tim Morton på sin blogg, Surplus Energy Economics. Han säger att mycket tyder på att världsekonomin nådde sin topp 2023. Men han konstaterar att det inte betyder att myndigheterna kommer att rapportera detta som en minskande bnp. Han menar att den ökade skuldsättningen och en kraftig prisökning i finanssektorn och i fasta tillgångar (som bostäder och mark) döljer den verkliga ekonomins tillstånd. ”These two economies have long been diverging, creating a worsening disequilibrium that can only be resolved by a sharp decline in the purchasing power of money.” Enligt honom har det verkliga välståndet (prosperity) i många av de utvecklade ekonomierna i själva verket krympt under en längre tid. Detta tar sig uttryck att en allt större del av inkomsten får användas till ”nödvändiga” utgifter, som bostad, transport, kläder och mat.

Tim Morton och Gail Tverberg är två konträra röster i bloggosfären, som många kanske bara avfärdar men det finns andra som stämmer in i kören. I den årliga Human Development Report från FN:s utvecklingsorgan UNDP där man mäter Human Developmen Index, ett mer omfattande välståndsmått än bara ekonomins omfattning (=bnp) konstaterar man att 2024 stod för den absolut minsta ökningen av välfärden sedan 1990 och att gapet mellan rika och fattiga länder har ökat de senaste fyra åren. Sverige ligger för övrigt på femte plats. En annan underliggande trend som talar för att ekonomin slutar växa är att jordens befolkning snart kommer att vända ner igen efter en lång period av kraftig tillväxt.

Självklart kommer den ekonomiska tillväxten att upphöra förr eller senare. Mitt tips är förr. Men som Tim Morton skriver beror det också en del på hur och vad vi mäter. Oavsett om man gillar det eller inte så borde politiken i mycket högre grad ta höjd för scenarion där den ekonomiska tillväxten upphör och där ekonomin faktiskt krymper. Det är exempelvis olyckligt att inga av de scenarion som ligger till grund för IPCC:s rapporter bygger på noll-tillväxt eller en krympande ekonomi.

Blod, svett och pesticider

En rapport av Pesticide Action Network och Women’s Environmental Network visar att tamponger i Storbritannien innehåller mer än fyrtio gånger så mycket glyfosat än gränsvärdet för dricksvatten. Upptaget av bekämpningsmedel eller andra skadliga ämnen sker betydligt lättare från en produkt som kommer i direkt och långvarig kontakt med slemhinnor är för sådana som bara kommer i kontakt med hud. Detta gör att resthalter i tamponger är värre än i kläder och annat tyg. Vare sig statliga regler eller miljömärkningar som Öko-tex har några särskilda regler för tamponger eller andra mensprodukter. Att bomull tillhör en av världens mest besprutade grödor gör inte saken bättre.

Upprustning ökar utsläppen

Ny forskning har beräknat att Natoländernas planerade upprusting kommer att leda till 200 miljoner ton ökade årliga koldioxidutsläpp rapporterar The Guardian. Detta inkluderar inte USA och endast länder som står för 9 procent av dagens utsläpp. Det betyder att den verkliga utsläppsökningen av den globala upprustningen är väldigt mycket högre. Enligt viss forskning står militären redan idag för mer än fem procent av alla utsläpp, men eftersom mycket om det militära är hemligt är det svårt att veta säkert. Men en tumregel är att militärens utsläpp per krona är högre än de genomsnittliga utsläppen i ekonomin. Forskarna säger att satsningarna på militär också kan gå ut över investeringar i omställning.

En annan forskningsartikel beräknar att utsläppen från Gazakrigets första 15 månader uppgick till knappt 2 miljoner ton koldioxidekvivalenter i direkta utsläpp medan om man räknar med återuppbyggnad av alla byggnader som förstörts landar man på hela 32 miljoner ton.

Det hela är egentligen självklart. Den planerade upprustningen i Sverige kommer att leda till kraftigt ökade utsläpp. Ökade utsläpp leder till större klimatförändringar vilket leder till ökade påfrestningar och konflikter i samhället och mellan länder. Mer investeringar i militären leder till mindre investeringar i den nödvändiga omställningen. Klart som korvspad...? Även om jag själv anser att upprustningen är tokig är jag rätt skeptisk till den här typen av beräkningar och man bör nog ta dem med en stor nypa salt. Framför allt så är det oklart i vilken utsträckning de satsningar som görs på militären minskar utsläpp på annat håll. Det är ekonomins storlek och ekonomins koldioxidintensitet i stort som är mest avgörande för utsläppen. Även om satsningar på upprustning ökar utsläppen så är det inte den viktigaste aspekten av upprustning. Om man tror att upprustningen är väsentlig för säkerheten struntar man i klimatpåverkan. Om man tror att upprustningen är skadlig så tycker man det oavsett om den är dålig för klimatet eller inte. 

Rapporten om Gazakriget innehåller intressanta siffror om utsläpp per kg sprängämnen och per 155 mm artiellerigranater. Enligt denna orsaker en sådan granat 140 kg koldioxidekvivalenter i utsläpp. I Ukrainakriget anses minst 10 000 sådana granater om dagen användas (flest av Ryssland), vilket skulle göra att utsläppen från enbart dessa är mer än 1,4 tusen ton per dag. Det är illa, men det mänskliga lidandet och förstörelsen från alla dessa granater är ändå ett större problem, oavsett var de faller.

Veckodrevet är snabba nyheter om mat, jordbruk, miljö. Jag väljer ofta ut nyheter som kanske inte nått löpsedlarna eller som har misstolkats i media. Prenumerera gärna!

Ofta lägger jag till en kort kommentar från mig, som markeras så här.

(O)ansvarig utgivare: Gunnar Rundgren