Veckodrevet #18
Om AI och utsläpp, naturkrediter, sabotage?, EU:s klimatmål, blommande åkrar och bredband berättar vi i veckans drev.
EU:s utsläppskrediter: 3 procent eller 30 procent?
Som bekant har EU-kommissionen lanserat en ny version av klimatmålen där utsläppen har minskat 90 procent jämfört med 1990. För 2040 vill kommissionen tillåta att upp till tre av de totalt 90 procenten ska kunna ersättas av så kallade internationella klimatkrediter, som baseras på åtgärder på annat håll och utfärdats enligt regler som utvecklats utifrån Parisavtalets artikel 6 (exempelvis elmopparna i Ghana som vi skrev om i veckodrevet #5). Men vissa hävdar att förslaget innebär att utsläppen kommer att öka med trettio procent! Hur hänger det ihop?
Magnus Nilsson förklarar detta i ett inlägg på Linkedin så här: ”10 procent av utsläppen 1990 motsvarar knappt 470 miljoner ton. Om man, med hänvisning till att man köpt krediter, ovanpå detta tillåter utsläpp inom EU motsvarande 3 % av 1990 års utsläpp, kommer de totalt tillåtna utsläppen inom EU att uppgå till ca 600 miljoner ton, vilket är 30 procent mera än 470 miljon. Minskningen av utsläppen (i målen) genom utsläppskrediter jämfört med 1990 är alltså 3 procent, men som andel av de kvarvarande utsläppen 2040 motsvarar dessa krediter 30 procent.
Blommande åkrar en stor succé
Tidigare kunde man få stöd för blommande fältkanter, men numera kan man få stöd för hela åkrar som är sådda med minst tre arter av godkända blommor. Intresset för detta stöd har varit högre än Jordbruksverket beräknat. Men man räknar med att det minskade intresset för ekologisk odling gör att det kommer att finnas pengar över där. Ersättningen är så hög, mellan 212 och 729 kronor euro (rättat) per hektar, att många bönder upplever att det är betydligt högre lönsamhet i detta än att odla vårsäd. ”Kalkylen för blommande åker slår både vårkorn och grynhavre här, vilket är de två grödor jag annars hade haft på fälten i år”, säger jordbrukaren Martin Krokstorp i Skåne till ATL. Han odlar blommor på 120 hektar – en fjärdedel av sin areal.
Det är fint med blommor, men utvecklingen visar också vad som händer när man skall ”producera” biologisk mångfald. Då inträder samma skalfördelar och ekonomiska logik också för detta. Man kan fråga sig om det överhuvudtaget handlar om biologisk mångfald när man har enorma fält med samma enkla blomblandning av ettåriga växter? Det är ju precis lika artificiellt som en veteåker. Det är särskilt bekymmersamt att den ekologiska odlingen minskar i samma veva (även om det kanske inte finns något orsakssamband?). Där får man ju biologisk mångfald på köpet i odlingarna genom att ogräs får finnas kvar.
AI och utsläppen
Googles koldioxidutsläpp har ökat med 51 procent sedan 2019, i takt med att deras AI-tjänster som Gemini vuxit. År 2030 kan datacenter stå för 4,5 procent av världens elförbrukning, rapporterar The Guardian. Enligt en ny studie om klimateffekten av AI från London School of Economics kommer dessa ökningar av växthusgasutsläppen mer än väl kompenseras av stora minskningar av utsläppen med hjälp av AI. Miljö&Utveckling skriver exempelvis att ”En ny studie slår fast att AI kan bidra mer till att minska utsläpp än vad tekniken själv orsakar i klimatpåverkan. Till 2035 kan hela tio procent av dagens växthusgasutsläpp minska med hjälp av AI”. En av studiens författare är Nicolas Stern, mannen bakom den berömda Sternrapporten om kostnaderna för klimatförändringarna.
Men vad ligger till grund för studien, egentligen? Till att börja med är det viktigt att inse att artikeln på inget sätt ”slår fast”, dvs avgör frågan grundligt. Man bygger sina påståenden på beräkningar av möjliga besparingar i tre olika sektorer, elproduktion, kött och mjölk och mobilitet. I elproduktionen är den främsta besparingen att man med AI skall kunna mer effektivt integrera sol och vind i elsystemen, så att man helt enkelt får ut mer energi av den installerade kapaciteten. I kött och mjölk handlar det om att AI kommer att göra produktionen av alternativa proteiner bättre och billigare och därigenom ersätta kött och mjölk, och i mobilitet handlar det bland annat om effektivare bildelning samt ökat upptag av elbilar genom att AI kommer användas för att få fram billigare batterier. I teorin är nog alla besparingarna möjliga, men det finns givetvis ingen som helst garanti för att de blir verklighet och inte heller vilka systemeffekter dessa förändringar skulle innebära. Lika väl som teknikens utveckling ofta överraskar oss så är det snarare regel än undantag att ”lovande teknik” inte lyckas på marknaden. Det mesta av det som är tekniskt möjligt är inte kommersiellt möjligt.
Artikeln nämner att man inte har räknat med rekyleffekter, dvs att besparingar och effektiviseringar ofta leder till ökad konsumtion och därmed bibehållen eller ökad resursförbrukning. Men man avleder denna svaghet genom att istället tala om de betydligt ovanligare ”positiva rekyleffekterna”, dvs att man exempelvis genom effektivare energianvändning skulle kunna frigöra energi som skulle kunna användas för koldioxidinfångning.
Artikeln är ett intressant exempel på, det inte helt ovanliga fenomenet, hur man i en forskningsartikel ”tvättar” icke-granskade påståenden så att de införlivas i den påstått granskade forskningen utan att någonsin ha granskats. Artikeln är full av referenser till artiklar på webben som bygger på företags påståenden utan vidare granskning (se till exempel ref #2:7 https://www.weforum.org/stories/2019/03/this-ai-bin-tells-you-off-for-wasting-food/ och ref 13: https://deepmind.google/discover/blog/machine-learning-can-boost-the-value-of-wind-energy/ ).
Naturkrediter
Kommentar: EU vill införa ett europeiskt system med ”naturkrediter”, dvs sätt att genom marknaden prissätta naturrestaurering eller liknande. Många rapporterar detta som en motsvarighet till utsläppshandeln med koldkioxid som ju i stor utsträckning varit framgångsrik. Men den jämförelsen haltat betänkligt. För det första är det avgörande i EU:s utsläppshandel att EU bestämmer hur stora de totala utsläppen får vara och att dessa stegvis minskar. Utan den mekanismen skulle det vare sig finnas någon handel eller någon minskning av utsläppen. Det finns större likheter med klimatkompensation, och där finns som bekant en rad missförhållanden. Det är också oerhört mycket mer komplicerat att omvandla natur till en enhet som kan omsättas på en marknad än utsläpp som är en enkel fysikalisk kalkyl. Att på ett meningsfullt sätt jämföra värdet av att bevara av en utrotningshotad groda, återställa en våtmark och blommande åkerkanter är givetvis helt omöjligt, men det är en förutsättning för hela konceptet med naturkrediter.
Det är uppenbart, och sägs uttryckligen i den Roadmap som presenterats, att naturkrediter i huvudsak handlar om att EU och medlemsländerna inte vill avsätta tillräckligt med medel för att betala för naturvård och naturrestaurering utan att man tror att genom krediterna kommer man få näringslivet och privatpersoner att ”investera” i naturen. Att använda det finansiella begreppet ”investering” för dessa krediter är djupt missvisande eftersom de inte kommer att ge någon finansiell avkastning annat än i de fall de kommer att kunna användas som ekologisk kompensation. Men ekologisk kompensation förutsätter en fortsatt förstörelse av natur på samma sätt som klimatkompensation förutsätter utsläpp. Naturnyttan av EU:s naturkrediter kan med rätta ifrågasättas.
Inget sabotage
Det var inte sabotage när aktionsgruppen Återställ Våtmarker år 2022 blockerade trafiken på E4:an norr om Stockholm anser Högsta Domstolen: ”En tidsmässigt begränsad vägblockad i samband med en demonstration av det slag som är aktuell i målet bedöms inte kvalitativt jämförbar med angrepp på och hot mot sådana vitala samhällsintressen som anges i straffbestämmelsen. Något straffansvar för sabotage föreligger därför inte”. Tingsrätten dömde demonstranterna för sabotage och för bötesbrottet ohörsamhet mot ordningsmakten, eftersom de inte lydde polisens uppmaning att avsluta sammankomsten och resa sig från vägbanan. Hovrätten har ändrat domen och friat demonstranterna från sabotage, eftersom störningen av den allmänna samfärdseln inte bedömdes som tillräckligt allvarlig. Domen stod fast beträffande ohörsamhet mot ordningsmakten. Högsta domstolen har endast prövat målet i den del som avser sabotage. Dvs aktivisterna får fortfarande böter för aktionen.
Det var för väl att HD inte dömde aktivisterna för sabotage. Det har spritt sig en allt tuffare inställning till olika typer av aktivism i Europa. I Storbritannien har en aktivistgrupp för Palestina, Palestine Action, klassats som terrororganisation efter att de sprejat färg på militärflygplan. Att vara medlem i organisationen kan ge många års fängelse. Det är kriminellt att ens uttrycka sitt stöd för gruppen och många människor har arresterats för att ha uttryckt sitt stöd för organisationen, rapporterar The Guardian. Att samhället agerar mot alltför störande protester är nog oundvikligt och helt i sin ordning (det ingår också som en del av aktionerna att bli arresterad), men att tillämpa lagar för sabotage och terrorism är inte rimligt. Det är diktaturer som tillgriper den sortens lagrum för oliktänkande.
En av de trettio tusen
Av landets 6,2 miljoner hushåll och företag är det runt 31 000 som inte har tillgång till bredbandsanslutning på 100 megabit, enligt Sveriges Radio. Vi här på Sunnansjö är ett av dessa.
Veckodrevet är snabba nyheter om mat, jordbruk, miljö. Jag väljer ofta ut nyheter som kanske inte nått löpsedlarna eller som har misstolkats i media.
Ofta lägger jag till en kort kommentar från mig, som markeras så här.
(O)ansvarig utgivare: Gunnar Rundgren